• Kunskap, kvalitet & suverän service
  • Snabba leveranser
  • Fler än 10 000 produkter
  • Kunskap, kvalitet & suverän service
  • Snabba leveranser
  • Fler än 10 000 produkter

Håkan Carlqvist

 

 

Håkan Carlqvist har utvecklat sig till vårt säkraste kort i lagsammanhang och på bilden ses han under lag-VM för 500 cc – Moto Cross des Nations – 1978. Efter sig har han Mauricio Dolco, Italien, dansken Sören B. Mortensen och Håkan Andersson.

MC-Nytt´s motocrossexpert Ingvald Johansson berättar om en tävlingskarriär som är ett stort bevis på hur en målmedveten satsning bär frukt.

Foto: Tommy Johansson.

Fanns inga mellanvägar för Carla

Håkan Carlqvist lyssnade inte på det örat.

– Antingen vann jag eller så bröt jag, berättade han för Aftonbladet år 2000.

– 1977 sa läkarna att jag inte kunde fortsätta köra motocross, men jag höll på till 1989.

Håkan Carlqvist gick sin väg, stod för sina ord och valde att återigen kämpa sig tillbaka till världseliten. Med en vilja av stål och tuff fysträning återvände han till VM-serien, 1978 vann han sin första VM-deltävling.

1979 var han starkare än någonsin. Då var han en stålman som krossade allt motstånd på sin Husqvarna 250.Trots att han drabbades av en svår axelskada och en hjärnskakning under säsongen vann han 14 av 24 delsegrar i 250 cc och när säsongen var över hade han tagit 248 poäng – närmsta konkurrent Neil Hudson hade tagit 70.

Klev upp i tyngre klassen 1979 på Yamaha

Han fortsatte sin satsning i den tyngre klassen 500 cc, motståndet hårdnade, han hade problem med sjukdomar och efter två heatsegrar slutade han trea den säsongen.

Hans jakt på den tyngsta titeln fortsatte, men så gjorde också oturen och skadelistan blev allt längre. 1982 bröt han handleden precis innan VM-starten

I Englands deltävling vurpade han framlänges över sin mc och skadade både armar och ben, i Tysklands GP bröt han ett finger. Trots det gav han inte upp utan han bestämde sig för att komma tillbaka och 1983 visade han vad ordet fighter innebär.

Han trotsade motgångar, skador och smärtor. Han trotsade egentligen alla odds och allt som skulle vara omöjligt.

VM-säsongen 1983 inleddes med att han hade svåra smärtor i ryggen, problem med underlaget och han gjorde flera misstag. När serien kom till Sverige körde han bra och var etta och tvåa i de båda heaten, men han föll tillbaka i samband med nästa deltävling i Finland då han hade problem med både förgasaren och formen.

Efter ungefär halva säsongen låg han långt efter belgaren André Malherbe i sammandraget och drömmen om en VM-titel i den tyngsta klassen såg ut att gå i kras.

Gång på gång fick han misshandla sin kropp, han körde med ett brutet revben, trotsade smärtan och pressade sig själv över gränserna. Först den 24 juli gick han upp i ledningen av tabellen och när han kom till holländska St Antonis lite mindre än en månad senare såg det ut som om han ändå hade chansen att vinna sin efterlängtade VM-titel.

Fick slita för efterlängtade VM-titeln

Han hade 17 poäng till godo på Malherbe, men det blev ingen enkel resa.

Istället ställdes han inför nästa prövning när han blev påkörd under inledningen av det första heatet. Hans mc fick sig en rejäl smäll och en skada på växelspaken vilket gjorde att han fick köra hela loppet med tvåans växel.

– Det var Leffe Persson som brakade in i mig. Växelspaken krökte sig och det var helt omöjligt att peta i trean, utom på startrakan. Jag tappade mark hela tiden och kunde omöjligt köra upp mig, berättade Carla för Aftonbladet efter loppet.

– Samtidigt visste jag att Malherbe låg framför mig och jag kunde inte göra någonting åt det.

Carla” efter att ha säkrat VM-titeln 1983.

Han tog sig i mål som sjua och fick med sig fem poäng inför säsongens sista heat. Då skiljde det 14 poäng mellan svensken och belgaren. Pressen på honom var enorm och knappast blev det bättre av att han inledde säsongens avgörande heat med en vurpa.

– Jag vet inte vad som hände, jag var livrädd för att jag skulle råka ut för någonting, i synnerhet som Malherbe tog starten och bara drog ifrån, berättade Håkan Carlqvist efteråt.

– Jag var helt slut i huvudet. Min morsa kunde ha kört fortare än vad jag gjorde i det andra.

Trots det slutade Håkan Carlqvist fyra i det andra heatet och han var den förste svensken på 13 år som säkrat VM-titeln i motocrossens 500 cc.

Håkan Carlqvist firar VM-titeln med fästmön Annelie Pettersson. Aftonbladet bjöd på skumpan....

 

 

Håkan Carlqvist efter efter VM-triumfen 1983   

Håkan Carlqvist valde en egen väg.

För honom fanns det ingenting annat:

– Jag är nöjd när jag vinner guld, förklarade han.

– Allt annat är en besvikelse.

_____________________________________________________________________________________________THE KING

 

 

1984 på Yamaha 500.  Vem är han på Husqvarna ?

 

Plågades av skadorna efter karriären

Efter karriären led han svårt av sina skador. Han flyttade till Frankrike där luftfuktigheten är lägre för att slippa smärtorna och värken i kroppen.

Vid ett par tillfällen syntes han i offentliga sammanhang, den senaste gången var under en tv-inspelning 1997 där han föll och skadade sig väldigt svårt.

– Jag råkade ut för en löjlig vurpa i 20-30 kilometer och slog sönder bäckenet, berättade han.

 

Håkan Carla Carlqvist and the Beer Stop 1988 – You Tube.

Året var 1988, platsen klassiska Namur i Belgien. Där hände det osannolika – en motocross-VM-förare stannade i ledning, svepte en öl, körde sedan vidare och vann. Och det var inte vem som helst. Det var Håkan ”Carla” Carlqvist.

Idén hade jag haft en längre tid. Men det var otänkbart när jag var fabriksförare för Yamaha, berättade ”Carla” under en sammankomst med en mängd världsstjärnor i samband med Namurs Grand Prix 2004.

Hur gick det då till? Tiden som fabriksförare var över för ”Carla” som 1988 körde i egen regim för Kawasaki. Ledningen i heatet var mäktig, runt halvminuten. Varvet innan det berömda stoppet gav ”Carla” klartecken åt sin mekaniker att ”nu var det dags”. Nu hindrade inte stoppet ”Carla” nämndvärt, utan han for sedan vidare och vann VM-heatet.

Från Mx In Action.

En av de mer kända historierna från Carlqvist karriär var när han i en tävling 1988 helt plötsligt stannade till och svepte en öl i en kurva.
– Jag vet att TV-kommentatorerna skrek: ”han har något fel på motorn, han tvingas bryta”. Sedan såg de vad jag gjorde, då skrek de: ”NEJ, HAN HAR STANNAT FÖR ATT SVEPA EN PILSNER!”

Förklarade ”Carla”.
– Jag hade brorsan Lennart med mig och sa till honom att sticka ner till kurvan och köpa mig en öl om jag ledde med mer än 20 sekunder.
Det blev mer än 20 sekunder. Han ledde med 25.
– Det roliga var att det var 10-12 varv kvar efter den där grejen. När jag passerade kurvan efter det där hängde varenda engelsman över stängslet med en ölsejdel och skrek åt mig att stanna.

 Från Expressen Sport.

 

Ett eget minne av Carla.

Vi skulle provköra 1988 års KX på Tibros Motocrossbana. Jag tyckte att KX500,an var lite för brutal för mig som amatör..Carla sa att han tyckte detsamma, och hade därmed "strypt" sin, för att få en annan karaktär på motorn. Man kan alltså vinna i Namur med en strypt KX500 och hinna ta en öl innan man går i mål ??

På våren 88 startade Super Motard tävlingar. Den första på Svista i Linköping. 2:a deltävlingen var i Skövde Folketspark mitt i stan. Carla kom i sälskap med Hasse Gul som vanligt, och sin Kawa 500 med fina  17" supermotard däck.

Carla vann nartuligtvis, jag kom 11 och fick köra B-finalen, .. Som jag vann med min ATK med vanliga däck.  Vi var lika glada Carla och jag.

Senare på hösten 88 skulle vi starta i Säterkåsan "Snitstsarns före kåsan" tävling. 2 mannalag, ett proffs och en amatör.

Tyvärr kunde inte Håkan komma, det är jag besviken på än i dag.

Vi hade kört för att vinna ,

The King and mee.